BENSKÖRHET & SKELETTHÄLSA

När du har fått diagnosen benskörhet så diskuteras det olika behandlingar och tillvägagångssätt för att undvika onödiga frakturer och för att leva ett bra liv.

Klassiskt så har det ofta varit mediciner som setts som lösningen för att bromsa nedbrytning av skelettet men på senare åren har läkarkåren fått upp ögonen mer och mer för den fysiska aktivitetens effekt.
Karolinska Institutet har genomfört en stor studie på just detta ämne med målet att ha viss träning som en tydlig metod för att erbjuda av bensköra patienter möjlighet till hög fysisk belastning.
Läs mer om “Den Benstarka Studien” genom att KLICKA HÄR.

Syfte med studien

• Att mäta effekterna på skeletthälsan med träning med Osteostrong, jämfört med individuellt anpassad kombinerad träning.

• Att utforska deltagarnas uppfattningar och erfarenheter av träningsmetoderna.

Varför är denna studie viktig?

Benskörhet och benskörhetsfrakturer är ett stort folkhälsoproblem i Sverige och i världen över. Benskörhetsfrakturer resulterar i stora funktionsnedsättningar och lidande för den som drabbas, och kostar samtidigt det svenska samhället flera miljarder kronor varje år. Benskörhet är väldigt vanligt i den äldre befolkningen, både hos kvinnor och män, men framför allt vanligt förekommande hos kvinnor.

Fysisk aktivitet och träning är/bör vara en viktig del i både behandlande och förebyggande syfte av benskörhet och benskörhetsfrakturer, då den har potentialen att stärka skelettet och förebygga fall. Vi behöver dock ytterligare kunskap och evidens om träningens effekt på skelettet. Vi hoppas med denna studie kunna öka kunskapen om träningens effekt på skelettet, samt att belysa benskörhet som ett folkhälsoproblem och bidra till en ökad kunskapsnivå.

Hos oss på OsteoStrong så välkomnar vi denna studie enormt mycket. Vi har varit aktiva i Sverige i över 5 års tid och sett många av våra medlemmar förbättra sina värden och livskvalitet med vår unika träningsmetod, just i fallet benskörhet.

Om vi tittar på medicinering så handlar det ofta om kategorin bisfosfonater.
I Läkemedelsverkets uppdaterade behandlingsrekommendation om läkemedel vid osteoporos poängteras att efter en benskörhetsfraktur ska alla postmenopausala kvinnor och män över 50 år utredas för osteoporos och en samlad klinisk bedömning ska avgöra behovet av benspecifik läkemedelsbehandling. 

Enbart bentäthetsvärden eller gränsvärden på en riskkalkylator är inte tillräckligt som underlag. Efter frakturer i kota eller höft behövs ofta läkemedelsbehandling.

Förstahandsval vid läkemedelsbehandling av osteoporos är sk antiresorptiv behandling med bisfosfonater, zoledronsyra för infusion eller alendronat/risedronat peroralt. Effekten av bisfosfonater kvarstår lång tid efter utsättandet. Vid intolerans mot bisfosfonat eller vid kontraindikation som svår njursvikt rekommenderas denosumab, en antikropp, men där förloras effekten snabbare efter utsättandet.

Behandling med bisfosfonater eller antikroppar(denusumab eller romosozumab) ska utvärderas senast efter fem års sammanlagd kontinuerlig behandling, baserat på nytta-risk. Det finns en liten risk för sällsynta biverkningar som käkbensnekros och atypiska lårbensfrakturer vid långtidsbehandling.

Vid mycket hög frakturrisk och uttalat låg bentäthet kan behandling med teriparatid(parathormonanalog) under två år vara aktuellt och ska då handläggas av specialist.

För kvinnor med menopausal hormonbehandling behövs oftast ingen ytterligare benspecifik behandling efter fraktur.

Enbart behandling med kalcium och D-vitamin rekommenderas inte vid primär osteoporos utan ges vid bristtillstånd eller som tillägg till antiresorptiv behandling och teriparatid. Det kan dock även vara ett alternativ för sköra individer över 80 år med dålig nutrition och som sällan vistas utomhus.

Behandling med bisfosfonater eller antikroppar handlar främst om att bromsa den naturliga nedbrytningen av gamla skelettceller så kroppen får chans att bygga upp mer än vad som bryts ner under en period. Detta har sina begränsningar då det är viktigt att gamla celler forslas bort, annars är risken att kvaliteten på skelettet försämras trots att bentätheten ökar.

Högbelastande fysisk aktivitet kan däremot stötta den naturliga uppbyggnaden av nytt, friskt skelett vilket är en mycket bra strategi om det går att åstadkomma.

Det går väldigt bra och rekommenderas ofta att kombinera medicin och specifik fysisk aktivitet, i regel så stöttar de varandra. Det viktigaste är att du får hjälp av din läkare att utbilda dig på vilka alternativ som finns att tillgå och välja den strategi som passar dig personligen bäst.